---------
Vem är jag?
En flicka som har blivit utsatt för incest.
Men jag kan väl inte vara bara det?
Jag är ju så mycket annat...
Fast ibland känns det
som om jag bara är det.
Som om jag har tatuerat i pannan:
"Incestoffer".
Som alla kan se. Och tycka.
Tänk om det faktiskt var mitt fel?
Tänk om jag gjorde nåt som gjorde att de ville göra
så?
Så att jag fick skylla mig själv?
Det måste vara så...
För varför skulle de annars göra det?
Om det inte var mitt fel?
Hur skulle det kunna finnas så sjuka människor?
Fast med förnuftet
så förstår jag att det inte var mitt fel.
Men inte med känslan. Det känns inte så...
----------
Ångest
river och sliter
i bröstet
det känns
som om jag ska gå sönder
minnesbilder
smärta
vad ska jag göra?
----------
Det Gud inte såg
så smärtsamt
mörker
ensamhet
Han tittade bort
då hände det
det som inte får ske
varför lämnade du
mig ensam?
----------
Tankar
känslor
irrar omkring i
mörkret
ensam
vart är alla?
kanske inte ensam
men det känns så
rädd
mörkt
ensam?
----------
Skära
smärta
vansinne?
hatar mig själv
straff
synd
ångest
skära
smärta
vansinne...
----------
Flickan
sitter på golvet
ett kallt mörkt rum
du
kommer tillbaka
den stora skräcken
vill inte
kan inte
flickan ber för
sitt liv
du ler
hånler
du har övertaget
sunt förnuft
existerar inte
----------
Du såg på mig
såg mig
med hat i blicken
för det måste vara hat
varför skulle du annars
göra mig så illa??
Du såg på mig
med dina blåa ögon
jag - naken
du - påklädd
jag med skräck
i sinnet
varför?
----------
Ta mig
ta min själ
ta min kropp
men du kan inte ta
mig
jag finns kvar
inuti skalet
det som du ser
ingen kan se
mig
ser bara skalet
som finns utanpå
jag flyger iväg
lyfter
från marken
skalet
det finns kvar
där nere
på marken
----------
Med vingar
kunde jag flyga
bort, bort
från allt
det hemska.
Med vingar
kunde jag flyga
bort, bort
från livet.
Gömma mig
i en trädkrona
någonstans.
Stanna där
till evigheten.
----------
Jag går ut ur
bilden
gömmer mig
skriker
älskar
hatar
går in i
bilden igen
skär mig
blodet det
rinner
som osynliga tårar
vem ska nånsin se mig?
----------
Om du bara
visste
hur mycket du sårat
hur mycket du förstört.
Om du bara
visste
skulle du ångra dig då?
Men gjort är
gjort
och kan inte göras ogjort.
Jag skulle
kunna skriva
ett brev till dig
fyllt av hat och smärta
skulle du beröras av det?
Antagligen
inte.
För jag minns
den hårda och kalla person
som är du.
----------
Jag lyfter
virvlar runt
som ett löv
för vinden
Vartifrån
kommer
allt det hemska?
Från ett djupt
hål
i avgrunden?
Jag funderar
samtidigt
som jag fortsätter
att virvla runt...
----------
Försvunnen
jag är försvunnen
var finns bitarna av mig
någonstans?
Hur ska jag hitta tillbaka?
Hur ska jag
kunna
samla ihop de spillror
som är jag?
Skalet är tomt
bitarna är utspridda
spridda för vinden.
Måste försöka
samla ihop dem.
Men hur?
----------
Du lämnade
mig.
Gick.
Försvann.
Kommer du nånsin
tillbaka?
Du lämnade mig
när jag behövde dig
som mest.
Övergav mig.
Vände ryggen till.
Vart finns du nu?
Kommer du nånsin
tillbaka?
----------
Jag var inte
där
när du vände dig om
borta
jag hade flytt
ifrån dina blickar
dig
du kan inte
göra mig illa mer
jag är inte längre där
jag har flytt
någon annan stans.
----------
Tänkte
du
aldrig
på mig?
Tänkte
du
aldrig på
att du gjorde mig illa?
Men det gjorde du.
----------
Orkar inte
slåss
orkar inte kämpa
spelar inte längre
någon roll
att jag en gång orkade
och ville.
Orken är slut.
Men vägen är lång.
Nästan oändlig.
Och jag måste orka.
Orka slåss
orka kämpa.
Men hur?
----------
Smärta
utmattning
ångest
röster
minnen
svårt att uthärda
omöjligt
vill inte
kan inte
orkar inte
aldrig.
----------
Varför
finns jag till
kan inte leva
för mig själv
kan bara leva
för andra
fast inte ens det
kan jag längre.
----------
Flin
vem är det som
flinar
åt mig?
Du
tittar
flinar överlägset.
Du har makten.
Du
kan göra
vad du vill
med mig.
Och det gör du.
Gör mig illa.
Trasar sönder mig
inuti.
Kommer jag nånsin
att kunna läka?
----------
Saknad
tomhet.
Vem kan fylla det?
Mitt värkande hjärta
så sårigt
och fullt av fula ärr.
Minns
alla jobbiga stunder
alla smärtsamma
ögonblick
som rev upp stora hål
i hjärtat.
Hål
som kanske delvis har
läkt.
Men ärren finns kvar
och påminner
om den tid som varit.
----------
Min själ
söker efter
närhet
och smärtlindring
någon/något
som kan lindra
den enorma smärta
som bryter mig
i tusen bitar.
Bitar
utspridda av vinden
bitar
som kanske aldrig
kan pusslas ihop igen.
De ligger där,
bitarna av min själ.
Finns det
någon/något
som kan hela min själ?
----------
Pappa
vart var du
när allt det hemska hände?
Varför
fanns du inte där?
Var du allt för
full
för att märka nåt?
Hade inte du
ansvar
för mig?
Och mamma?
Vart var du?
Vart fanns ni
när jag behövde er
som mest?
Ni fanns inte där.
Och se vad som hände mig.