som om själen
var instängd i en påse
en påse som är hårt ihopknuten
med ett snöre
en knut som är nästan omöjlig
att få upp

så känns det
själen hänger löst
och riskerar att förstöras

vem som helst
kan förstöra påsen
släppa själen fri
och kanske kommer den inte tillbaka
till mig

vad som då händer
jag kommer att fortsätta
att vara ångestfylld
och full av gamla jobbiga minnen

själen har inte en chans
att släppa mig fri
från det förflutnas bojor

då kommer jag aldrig nånsin
att bli fri

en hopplös framtid
som kanske väntar
runt hörnet.

----------

det var en dag i oktober
en vacker höstdag
med löven i röda och gula färger
på träden.
en vacker dag.
men jag väljer
att lämna denna
vackra världen
för bakom den fina masken
är allt så svart, kallt och svårt.
aldrig mer
ser jag dagen som den skulle kunna vara.
aldrig mer.

----------

Mörkrets ljus
ljusets mörker
i mörkret finns det
ljus
i ljuset finns det
mörker
och så gråzonen
mitt emellan
skuggan
som blir när ljuset skyms
ont och gott
gott och ont
är mörkret ont?
är ljuset gott?
kanske änglarna
i himlen
vet?

----------

solen har slutat skina
kvar finns bara
mörkaste natten
så mörk och kall
att inte en endaste
människa eller djur
kan överleva

helvetet är inte alls
hett
det är mörkt och kallt
inte en endaste stjärna
eller månljus
går att se
allt är bara svart
kallt
och öde

---------

om jag hade en
enkel biljett
till himlen
så skulle jag inte tveka
att använda den,
flyga upp till ljuset och friden
för att aldrig återvända
till denna jordens helvete

----------

Trädets grenar
sträcker sig mot himlen
längtande
väntande

regnet trummar mot marken
öser ner

solen gömmer sig
bakom molnen
vägrar titta fram

och jag
jag bara sitter här
och väntar

----------

marken gnistrar och glimmar
som om stjärnorna ramlat ner
från himlen

jag önskar jag kunde
ta en stjärna i min hand
en stjärna som leder mig rätt
i detta mörkret
som visar mig vägen till ljuset
så att jag kan lämna det mörka bakom mig

men jag vet inte hur man gör
för att fånga denna stjärna

det går inte
för den vill vara fri...

----------

gömmer mig
skrattar åt livet

skrattretande
och sjukt

drömmer mig bort
utanför verkligheten

där befinner jag mig
långt bort
där du inte kan nå mig
där är jag
ensam
som alltid

ensam
ensam

utanför verkligheten

----------

I livets skugga
där finns jag
min sargade själ
får ingen ro

Minnesbilder dyker upp
igen och igen
det gör så ont!

Vill göra hål på mig
och släppa ut
det onda

Men det vägrar försvinna

Haha!
jag ska plåga dig för alltid!

Var finns friden,
varför får jag aldrig vila?

----------

När man var liten
var gul och blå
inuti, utanpå

inte förstod
varför?
varför finns jag?

själen värker
av all smärta

var så förvirrad
förstod inte varför slagen kom
igen och igen

vem ska se och rädda mig?
finns det någon där ute?
varför finns jag?

jag är så ensam....

---------

Är så sargad
sårig inuti
ärr utanpå
som aldrig försvinner

är så trött
orkar inte med alla minnen
som skär som knivar inuti
det är som att uppleva det
om och om igen

känns som det aldrig
kommer ta slut
lika bra att ge upp
här och nu

----------

Blir jagad
dag som natt
mardrömmar som kommer och går
- alldeles panikslagen

på dagen
"filmer" om det som varit
- alldeles panikslagen

vet f-n inte vad jag ska göra
orkar inte ha det så här...

---------

det förflutna

jagar mig

ständigt

det finns ingen vila

ingen ro

ingen ångestfri tillvaro

är livet verkligen värt att leva?

en fråga jag ständigt brottas med

jag blir ständigt påmind

av det förflutna

minnesbilder dyker upp

ständigt

det gör så ont

inuti

som om det händer nu

och inte då
att återuppleva det

om och om igen

blir jag nånsin fri?

----------

jag faller i bitar

går sönder

min själ

kan inte hålla ihop

det som är jag

rösterna och demonerna

befaller

hur ska jag kunna

trotsa dem?

hur ska jag våga

att ens försöka?

jag är så rädd

det skriker och bråkar

inuti

det överröstar allt annat

jag tappar bort mig själv

vet inte om jag nånsin

hittar tillbaka

----------

jävla skitångesthelvete

mardrömmar

ständig påminnelse

om det som varit

som gör så ont

det som varit

är inte längre

men gör lika ont

ändå

röster och demoner

som inte lämnar mig ifred

någonsin

vad är det för mening

med att fortsätta kämpa ?!

----------

slutet av vägen

en skylt som säger: återvändsgränd

nu kommer du inte längre

that´s it

fatta att det inte är nån mening

med att kämpa längre

det enda rätta är att ge upp

nu får det vara nog helt enkelt

---------

ångesthelvete

tar över allt som är jag

allt som var jag

rösterna attackerar

skriker bråkar

anklagar

du är fan inget värd

de tar över

mina tankar

känslor

jag förlorar mig själv

i alla fall

det jag tror är jag

det jag trodde var jag

det får inte plats

kvar är bara kaos

ångest

det gör så djävla ont

står inte ut

orkar inte kämpa

vet inte ens om jag vill längre

smärtan är för stor

det gör så vansinnigt ont

----------

en del av dig

förstörde hela mig

jag drabbades alltid

av ditt hänsynslösa sätt

ditt sätt att alltid nedvärdera

till slut insåg jag

att du nog hade rätt

----------

en ängel

med nedfrusna vingar

vilse i världen

väntar på våren

och värmen

så hennes vingar

kan bli mjuka och varma

igen

men våren verkar dröja

hela världen

verkar ha frusit ihop

till en enorm isklump

ängeln söker värmen

och värmen som hon har inuti

den kan hjälpa allt att tina

så världen och marken

blir mjuk och fin igen

och ängeln flyger iväg

till sitt nästa uppdrag

----------