jag vill protestera mot hela världen känns det som.
orkar inte ha det såhär. KAN INTE HA DET SÅHÄR!!!!
jag orkar inte med detta, jag orkar inte ha det så här, orkar inte med all
ångest, alla minnen, alla mörka tankar, all sömnlöshet, all oro och "krypningar"
i kroppen. Orkar inte med den fruktansvärda smärta som jag har varje dag, både
kroppsligen och själsligen.
jag fattar inte att jag faktiskt inte har gått sönder. att jag inte är splittrad
i miljontals små köttstycken som ligger och skräpar på golvet. känns faktiskt
helt otroligt ofattbart att det faktiskt inte har hänt.
jag orkar inte tillbaka till min psykolog, JAG ORKAR INTE! kan inte ta mer nu!!
det finns en gräns, och den är nådd, för länge sen. nu går det inte längre, så
enkelt är det. "I have crossed the line", helt enkelt.
jag behöver hjälp. men den finns inte. det finns inget som hjälper. det finns
ingen som kan göra jobbet åt mig, som kan trolla bort allt jobbigt, som kan göra
att jag kan gå vidare i livet och kanske till och med må bra.
visst kan de ta in mig på psyk, på lpt kanske, och tvinga mig att vara kvar där
tills de tror att jag mår bättre. ha!! känn er lurade!! det är bara mitt skal
som mår bättre.
det känns som om jag lurar alla, inklusive mig själv. men mest alla andra.
visst kan de tro att allt är bra, att jag mår bättre. men det är bara mitt skal
som säger det. jag kan till och med lura min psykolog.
jag kan aldrig känna livsglädje, jag kan aldrig känna mig glad över att jag
lever. inte en endaste gång i hela mitt liv har jag känt det. alltid finns detta
närvarande. mörkret, ångesten, kylan och utanförskapet. otryggheten.
smärtan.
så många säger till mig att de är glad att jag finns, att jag är bra och snäll
och allt möjligt. visst, trevligt att de tycker det. men jag kan inte ta till
mig det. kan inte få det att betyda nåt innerst inne. för det stämmer ju inte.
jag är inte allt det där som de säger. så enkelt är det.
de kanske tycker det. men inte jag. kan inte tycka det. det stämmer ju inte.
jag kan inte ha det såhär. det går inte. tänker inte ha det såhär. nu säger jag
inte det för att "hota med att ta livet av mig så de gör nåt". för de kan inte
göra nåt. visst, lås in mig ni bara. det hjälper inte. inte i längden.
/Nina-Marie